Botten är nådd

Just nu känns det som om allt och alla är emot mig, jag har inget flyt i något längre.

 

Zelda mår inte bra någonstans så det finns inte så mycket tid kvar för henne, samtidigt som jag ororar mig till döds över hur Solvind mår håller mitt och Johan's förhållande på att brytas ner långsamt i små bitar tills ingenting finns kvar. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre!

 

Det är massa tjafs hemma om att jag och min bror inte hjälper till här på gården tillräckligt, men hur tror dom att jag ska klara av att göra något alls just nu när allt jag älskar håller på tas ifrån mig? 

När jag berättar hur det ligger till och hur jag känner mig får jag höra att jag överdriver eller att löser ska du se och sån skit. Men de är lätt för dom att säga när de aldrig upplevt det jag går igenom, de har aldrig upplevt kemin och kärleken mellan ett sådant stort och mäktigt djur som jag upplevt med först Zelda och sedan Solvind.

 

Det är ofta jag får höra att om det inte blir bättre så flyttar vi och gör oss av med Solvind, hur fan förväntar de sig att jag ska bli bättre. När jag hör orden "säljer Solvind" känns det som om någon slår mig med ett betongblock i ansiktet samtidigt som någon skär mig rätt i magen. Hela min värld bryter samman, när de säger sånt till mig tappar jag allt och blir ännu mer nere och då har jag ingen lust att göra något förutom att spendera tid med min räddare i nöden som heter Solvind.

Om hon tas ifrån min vet jag inte vad jag skulle gjort, tas hon ifrån mig har jag ingenting att leva för.

 

Jag har inte varit med mina tjejkompisar på hundra år för att de har aldrig tid eller pengar. Det bryter också ner mig långsamt till små partiklar. Det känns som om det är MIG dom inte vill umgås med, som om det är JAG som sviker dom bara för att jag spenderar tid med min häst ibland.

 

Just nu är botten nådd och jag har ingen blekaste aning hur jag ska ta mig härifrån. Det känns som om någon knuffat ner mig i en svart och mörk avgrund för att sedan ta bort stegen och lämnat mig där helt ensam till mitt öde.

 

Hur ska jag ta mig härifrån utan att förlora allt jag älskar? Detta kanske bara är ett tecken på att jag ske ge upp i allt och låta mig brytas ner tills ingenting finns kvar av mig...

 

 

Goaste vännen!! Klart du inte kommer att ge upp, men ibland tar det tid!! Att Zelda inte orkar mer är inte så konstigt, hon behöver få slippa nu äntligen!! Hennes tid är slut, tyvärr!!
Solvind kommer bli bättre, fast jag vet att det också tar tid... och Emma, du har tid ... hur många år som helst!! Har inget att säga om ditt och Johans förhållande, men allt går upp och ner, ge varandra egentid och frihet ... umgås med egna vänner, ta dig den tiden!!! Kram på dig!!