Vill jag alltid ha häst?
Svaret på den frågan är faktiskt nej... Ibland men inte allt för ofta tänker jag
"Fan, jag skulle aldrig börjat med ridning" Dom få gångerna jag tänker så är till exempel när alla kompisar ska hitta på någonting och dom frågar om jag vill följa med. Men då blir svaret nästan alltid samma "Tyvärr, jag ska på tävling/träning eller måste rida" Och det är så segt när det blir så för då kommer kompisarna i andra hand, det tycker inte jag om för 5 öre...
Men även när Johan och jag umgås kan jag ibland få dåligt samvete för när han är med mig så är jag oftast i stallet och måste rida eller något liknande. Jag vet mycket väl att det blir tråkigt för honom i längden, visst han tycker om hästar och har lite hästintresse men inte ens i närheten av hur jag känner för hästar.
Då tänker säkert ni "Varför köpte hon häst från första början?" Jo, det ska jag berätta för er nu.
När jag köpte Solvind så gick jag i 8:an och då var det inte lika stressigt i skolan och inte lika långt till och från skolan. Men nu när jag går på gymnasiet är det en helt annan sak, det är mycket längre till skolan, jag går upp tidigt och jag kommer hem vid 4-5 nästan varje dag och då ska jag äta, fixa stallet och sen plugga på det. Naturligtvis måste jag få in tid till kompisar, Johan eller bara kunna sitta i soffan en hel kväll och bara varva ner.
Det blir att jag stressar på morgonen, mitt på dagen och sedan på eftermiddagen/kvällen sen när det är dags att gå och lägga sig så har jag inte hunnit varva ner så då har jag stora problem med att somna.
Men den största delen av tiden tycker jag jätte mycket om att ha häst, speciellt så nära som jag har Solvind. När de går som bäst inom ridningen eller bara allmänt är jag glad att jag har häst för henne kan jag gå till om jag behöver någon som tröstar mig eller om jag bara vill krama någon som luktar väldigt gott dessutom.
Jag är verkligen lycklig lottad när man tänker efter. Jag har egen häst i MITT stall, jag har en fin fungerande moppe, goa vänner, en underbar pojkvän, en snäll storebror och sist men inte minst föräldrar som supportar mig med mat, kläder, pengar och de kör mig till nästan alla tävlingar och träningar som jag vill åka på.
Tack <3
Kommentarer
Trackback
