Lastningen då och nu
Jag tänkte berätta för er hur min och Solvind's lastningsituation har förändrats på dessa år.
I början så ville hon verkligen inte alls, hon gjorde allt för att inte komma på transporten. Hon stegrade sig om och om igen, men det var inga vanliga små stegringar som var rätt upp och rätt ner.
Nej, nej, Solvind's stegringar var sådana där hon stegrade sig så högt hon bara kunde så att hon nästan slog över samtidigt som hon vred sig bortåt så att hon drog med mig som en liten vante.
När vi skulle till och från olika saker med Solvind kunde det ta upp mot 2 timmar att ens få in henne i transporten sedan tog det en stund för att få henne hyffast lugn så att jag vågade stänga skötardörren.
En gång när jag skulle till en löshoppning så följde pappa med för att ville se hur hon skötte sig vid löshoppningen. På vägen dit tog den cirka 1 timma för först slet hon sig och sprang upp på grannes gräsmatta och gjorde sönder den. Sedan tog det sin lilla tid att få på henne. Även fast det hade tagit ett bra tag att komma iväg så var vi vid löshoppningen först av alla.
Sedan när vi skulle hem bröt helvetet ut, hon gjorde sönder en grimma och ett grimskaft det var även nära att min arm gick av. Hon stegrade sig och försökte bokstavligen döda mig. Det tog cirka 5 timmar att få på henne och komma hem. Vi var det sista som åkte därifrån.
Hennes förra ägare hade samma problem med lastningen ett bra tag innan hon sålde henne till mig men som tur är fick hon löst det. Sedan när jag köpte henne började hon med samma sak igen fast med mig. Solvind är en väldigt dominant häst så hon testar alla som går, hon vill ju mer än gärna vinna. Tur att jag har varit så envis med henne så att jag lyckades vinna över henne.
Men nu är hon världens ängel att lasta, visst om hon försöker komma undan genom att dra upp huvudet och gå brevid men annars gör hon inget dumt. Ibland gör hon inte ens det, oftast går hon bara på utan något bråk alls. Nu tar det max 5 minuter att lasta henne när vi ska åka iväg med henne. Det är en stor förbättring från hur hon var i början, det är inte bara att hon ändrats. Det är även jag som har fått tips hur jag ska göra, jag har fått tips från Ponnyakuten men även från duktigt hästfolk som jag känner.
Jag tycker det är fantastiskt att det går så bra att lasta henne nu, det är roligare att åka iväg och det är så mycket säkrare än att ha en häst som bråkar och försöker döda mig.
Jag är super stolt över henne!
Såhär såg det ut i början (bild lånad från Solvind's förra ägare)
Tyvärr har jag ingen bild från hur lastningen ser ut i dagsläget. Men jag kan bertätta att hon är lugn och går på utan några om och men. Det är nästan så att hon har lite för bråttom på transporten nu. Men hellre det än att ha det så som det var.
Jag är jätte tacksam över hur vi utvecklats och för alla tips och råd jag fått från massor av goa människor!
Solvind är som en helt annan häst. Hon är lugn och är inte lika stressad längre. Jag är så glad att jag har henne som min egen. Jag älskar henne jätte mycket <3
Kommentarer
Trackback
