Jag tror att vi tar våra hästar förgivet, tänk hur mycket de gör för oss. De hoppar hinder, går i form som inte är en normal sak för dom. Men ändå ställer de upp så otroligt mycket för oss, de är stor djur som kan döda oss om de velat. Jag vet själv att jag borde tackat Solvind mer för vad hon gör för mig. Hon finns där när jag behöver någon att prata med, hon svarar inte men det känns som att de lyssnar och förstår. Jag älskar henne för det! Hon är en svår häst och vi vill inte alltid samma saker, men hon är en sådan underbar individ. Hade inte velat byta ut henne mot någon annan häst.
Jag har gett mig själv och henne ett löfte, och det är att hon ska vara min tills hennes sista andetag. Ska aldrig sälja henne, inte ens om jag hade fått leva på gatan för att behålla henne. Denna hästen är så härlig att vara med och det är en ära att få äga henne. Min helt egna Solvind!
Kom ihåg att tacka era hästar för vad de gör för er. Tacka de för att de ställer upp och för att de finns där för er när ni behöver kärlek!
Satt idag och var väldigt nedstämd när jag tänkte att mitt liv är just nu på standby, ridningen och jobbet ligger på hyllan pågrund av denna dumma skadan. Hade jag inte ridit just den rundan den dagen kanske jag inte hade varit skadad nu. Tröttsamt att man inte kan se in i framtiden, det är inte alltid så lätt att vara efterklok.
Men så tänkte jag också på vilken tur jag hade som bara skadade handen. Jag fick trots allt en stor häst på ca ett halvt ton på mig. Solvind väger någonstans mellan 500-600 kg, det är verkligen inga lätta djur som vi håller på med. Med tanke på att hon landade rätt på mig kunde jag lika gärna fått inre skador eller skadat ben och armar mycket värre än vad jag gjorde.
Här har ni ett klipp med båda rundorna från Pay & Jumpen på Skyrup Country Club.
Självklart var jag tvungen att ha låtar med The Beatles med i klippet, vad annars liksom?
Trots att det inte ser så himla bra ut ridmässigt så är jag ändå jätte nöjd över båda rundorna med tanke på hur långt jag kommit på bara några månader. Då fick jag en klump i magen när hinderna låg på 80, ändå utsatte jag mig för att hoppa en bana på 90 under klubbmästerskapet. För att övervinna rädslan måste man utsätta sig för den!
Pay & Jumpen sista dagen på lägret i somras. Det var våran första 90 runda tillsammans på "tävling". Ingen vacker syn direkt, men ändå fruktansvärt stolta över oss själva med tanke på hur dåligt väder var.
Jag har lyssnat på en låt ganska mycket det senaste. Det är James McCartney som skrivit en låt som heter "I Love You Dad" om sin pappa Paul McCartney. Jag tycker den är super fin, jag har inte tyckt om James speciellt mycket men det senaste har jag lyssnat på några av hans låtar som jag fastnat för. Han är faktiskt inte så pjåkig ändå!
Jag är en tjej som är född 1996. Är född och bor i Göteborg, jobbar som bagare på Furulundsbagarn.
På fritiden spenderar jag min mesta tid i stallet, men även umgås med kompisar och min pojkvän Johan.
På bloggen kan ni läsa om vad som händer i min vardag och mina tankar och åsikter om olika saker.
Häng med!