Här sitter jag i min ensamhet. Jag försöker få klart inlämningar så att jag har det ur världen men det är svårt att koncentrera sig nu när det är fredag.
Jag kommer vara ensam hemma några timmar antagligen. Pappa hjälper en kompis med ställning, Oskar är hos sin tjej, Mamma är i stockholm och Johan är hemma hos sig. Eftersom det är halt ute kan jag inte ta mig någonstans heller med moppen, och så är det på tok för kallt att åka moppe nu.
Eftersom jag inte kan rida och stallet är klart så är plugget och datorn det ända som finns att göra. Då får jag väl vara duktigt för en gångs skull och göra åtminstånde en skrivuppgift. Eller... man kan ju försöka iallfall...
Jag har helt slut på idéer på vad jag ska skriva om på bloggen. Nu när jag väl har tid att blogga så vet jag inte vad jag ska berätta om eller vad för slags bilder jag kan lägga ut. Segt...
Jag får panik! Jag klarar mig verkligen inte mer utan att får rida,
jag kan ju inte ens longera pga handen. Plus att det gör ondare och ondare för varje dag som går.
Jag måste vänta 2 veckor till! Hur ska jag kunna klara detta?! Jag har lust att rida i smyg, men jag lär ju få sota för det sen. Antingen märker mamma mig och blir jätte arg eller så kommer jag lyckas skada handen mer så att jag får vänta mer eller så läker den sig aldrig riktigt.
Idag var det 11 år sedan som en otroligt bra gitarrist från världens bästa band dog i cancer. Han är saknad av många människor runt om i världen. Jag var väldigt ung när han dog, men jag sörjer ändå. Tänk om han fortfarande hade levt, vilken musik han skulle fortsatt att skapa. Jag hyllar honom genom att tända ljus och ha en tyst halvtimma samtidigt som jag lyssnar på 9 av hans otroligt bra låtar.
Två av låtarna som jag har förälskat mig i är "Got my mind set on you" och "All things must pass"
Självklart är ju "here comes the sun" en låt som jag tror alla tycker om innerst inne <3
Imorgon var det 11 år sedan en otroligt bra musiker dog av lungcancer. Jag ska visa bilder imorgon hur jag tänker sörja och hylla denna man. Även om jag inte var så gammal när han dog och hade aldrig hört om honom så har han varit en stor symbol över hela världen då han levde. Nu är han en stor del av mitt liv, eller vad man nu ska säga.
Halloj.
Anledningen till varför jag inte bloggat sedan i söndags är för att jag inte haft något att skriva om.
Nu när jag inte kan göra något med Solvind så står hon ju bara, och det ända jag gör på dagarna är skolan och sen kolla på tv. Så det händer inget speciellt just nu. Därför kommer jag nog inte blogga på ett tag eftersom det blir tråkigt att ni ska få läsa om vad jag gjort i skolan eller vad jag sett på tv.
Sorry att det inte blivit något bloggande idag. Jag har ännu ondare i fingret så det har varit svårt att göra något alls idag.
Det kommer nog bli såhär de närmaste 3 veckorna. Inom hästfronten blir det väldigt tråkigt eftersom jag inte får eller kan rida :(
Eftersom jag inte får rida pga fingret så fick jag löslongera Solvind istället. Jag behövde typ inte göra någonting, hon bara sprang runt och runt i flera minuter. Dock såg det väldigt farligt ut vissa stunder, det gick fort som tusan så att hon nästan låg i kurvorna och jag var jätte rädd att hon skulle gå omkull.
Hon var väldigt social idag, hon ville gärna kolla på vad jag höll på med. Jag hade en banan och ett äpple med mig eftersom jag inte hade ätit frukost innan jag gick ut. Bananen fick jag inte för Solvind hann före och käkade upp den, bus häst. Äpplet delade vi på eftersom hon var så söt så kunde jag inte låta bli att ge henne lite då och då.
Jage lekte vi också, jag sprang iväg och så skulle Solvind jaga mig, det tyckte hon va kul för det märktes verkligen. Hon sprang fort som tusan efter mig och försökte putta mig i ryggen, men sen blev hon sur på mig när jag hoppade upp på staketet. Haha, söt nöt!
Idag har det varit en riktig chill Lördag, men ändå ahr jag kännt mig så sjukt stressa.
Imorse var jag ute i stallet och fick löslongerat Solvind så att hon blev av med lite energi. Snacka om att hon längtade efter att få springa, Det märktes verkligen ska jag säga er.
På eftermiddagen drog jag in till stan och träffade på världens bästa Madde, Vi gick runt i affärer och fikade på espresso house. Gott Gott.
Ha en fortsatt trevlig lördag mina vänner <3
Varm choklad med vispgrädde och en pepparkakscookie! Mumma! <3
Alla bråkar med sin familj någon gång i livet. Som tur är har jag inte haft ett stort bråk med någon i min familj, visst blir man sur och kanske säger en eller annan sak som man ångrar efter.
Många tycker jag är knäpp när jag säger att min mamma och pappa är två av mina bästa vänner. Självklart är det på en helt annan nivå än vad jag har för relation med Fanny till exempel. Men ändå kan jag kalla dom för mina bästa vänner.
De ställer upp för mig i vått och torrt, de kör mig nästan överallt, de finns när jag behöver prata.
Alltså är de som två goa vänner som man kan prata om allt med. Okej, kanske inte PRECIS allt men till stor del kan jag göra det.
Med handen på hjärtat kan jag faktiskt säga att jag aldrig kommer att klara mig utan dom.
Det är svårt att föreställa sig ett liv utan dom, jag vet att en dag kommer jag inte ha dom hos mig men jag hoppas verkligen att det är minst 30-40 år kvar tills dess.
Självklart glömmer jag inte min storebror Oskar, även han är en stor betydelsefull del av mitt liv.
Under mina 16 år har han och jag bråkat massor men efter ett tag är vi sams igen. Precis som många andra syskon.
Varje medlem i familjen betyder lika mycket för mig. Men jag säger kanske inte alla saker till alla i familjen, vissa saker säger jag bara till mamma och vissa saker som jag inte berättar till mamma och
pappa säger jag bara till Oskar.
Detta inlägget blev väldigt rörigt och hängde inte riktigt ihop men det är i alla fall något.
Eftersom jag har skrivit ett inlägg om mina vänner så tänkte jag att det kunde vara roligt att fortsätta i samma fotspår.
Jag älskar er familjen Johansson <3
Jag har ingen bild på hela familjen tillsammans men jag tyckte denna passade in ändå
Denna torsdagen har varit jobbig och jag bara gick runt och väntade på att få gå hem.
Den senaste tiden har jag kännt mig jätte stressad hela tiden, även om jag typ ligger i soffan och tar det lugnt så är jag jätte stressad. Det var samma sak idag i skolan när vi hade rast, då satt vi i elevtorget och jag kände mig jätte stressat hela tiden. Det ska ju inte vara så. Det är inte speciellt mycket i skolan och jag har det inte jobbigt hemma. Fortsätter jag att stressa och sånt finns det chans att jag får magsår eller går in i väggen eller nåt. Jag måste verkligen hitta på något som jag blir avslappnad av.
Jag får ju inte rida och mamma vill inte att jag ska vara i stallet på några dagar eftersom jag måste vila fingret lite eftersom jag precis skadat mig så det är tråkigt att bara sitta inne och inte göra någonting. Men då får jag väl passa på att jobba ikapp i matten eller nåt.
Just nu sitter jag och skriver en analys om låten Imagine på engelska. Den ska vara inlämnad idag, men jag är strax klar så det ska nog inte vara några problem.
Imon ska jag till stan med bästa Sanna, förhoppningsvis får hon mig att slappna av och tänka på annat.
Ska försöka skriva något tidinställt tills imorgon då.
Eftersom jag är skadad och inte får rida på 2-3 veckor minst så kommer jag inte kunna rida och knappt vara i stallet. Så tankarna snurrar i huvudet just nu... Jag kan inte bara låta henne stå så länge.
Hon kommer tappa alla muskler och vara super pigg när jag ska börja rida igen.
Egentligen hade jag behövt hitta någon som kan rida henne och ta hand om henne de veckorna.
Men nästan inga av mina hästvana kompisar har tid och jag tror inte att Johan har någon lust att rida henne några gånger i veckan.
Jag står mellan ett svårt val just nu. Ska jag låta henne stå? eller ska jag be någon främmande människa att ta hand om henne? Ja det är inte lätt alla gånger.
Ni har kanske märkt att uppdateringen inte har varit så bra de 2 senaste dygnen men jag har en bra anledning till detta ska ni veta.
Igår var jag med några tjejkompisar i stan och hade de jätte kul. När jag kom hem vid 6-7 så mådde jag inte bra så jag la mig i soffan en stund för att varva ner.
Jag somnade och vaknade igen vid 10 och kom på att jag inte hade fixat stallet så jag gick ut och fixade det. Medans jag var ute så började jag frysa jätte mycket och helt plötsligt ramlade jag ihop på golvet och typ började skaka. Skit skumt, jag har även fått magkatarr igen pågrund av all stress. Inte kul alls...
Imorse hade jag sovmorgon, men när jag vaknade vid 6 tiden så hade jag jätte ont i magen fortfarande så jag bestämde mig för att stanna hemma från skolan. Jag var super trött när jag vaknade så jag somnade om för att bli lite piggare. Jag vaknade igen vid 9-10 och då gick jag upp för att äta frukost och lite sånt innan jag släppte it hästarna.
När jag kom ut i stallet så bytte jag täcke på Solvind och släppte ut henne först som vanligt sedan gick jag upp i stallet för att släppa ut Euro. Men när jag skulle släppa han i hagen stack han och jag fastnade i hans grimmskaft samtidigt som han slungade in mig i staketet så jag fick en stöt. Jag fick jätte ont i fingret så jag satte mig på huk och höll om handen samtidigt som jag skrek. När jag kollade på handen så var lillfingret dubbelt så tjock, det var blå/lila och fingertoppen var i en jätte konstig vinkel.
Så jag ringde mamma och berättade vad som hade hänt och då åkte vi till sjukhuset i Alingsås och där sa dom att jag hade en fraktur och en stukning i fingret, Jag får inte hålla på med sportslig aktivitet på 2-3 veckor MINST. Jag kommer aldrig kunna klara av det...
Hur ska jag göra med Solvind egentligen? Jag kommer få löslongera i 3 veckor...
Detta kommer bli ett ganska långt inlägg så gillar ni inte att läsa långa inlägg ska ni nog inte läsa detta
När jag blev kär i Johan var det verkligen kärlek vid första ögonkastet.
De började vid skolavslutningen i 6:an. Johan och jag gick in i varandra ganska rejält. Båda tappade balansen lite men stod fortfarande kvar på fötterna. Direrkt när Johan fick tillbaka balansen så bad han jätte mycket om ursäkt och frågade hur jag mådde osv. Jätte snäll var han, men jag tror det var mycket att han tyckte jag var liten så han kände nog en viss skyldighet till det.
När han hade gått han jag fatta vad som hade hänt och jag tycket han var sååå snygg!
På sommarlovet tog jag reda på massa med saker om honom, jag letade upp vad han hette, hur gammal han var, vilken klass han gick i. Men jag fick också tag på hans mobilnummer. Men jag vågade inte börja smsa med honom eftersom det skulle kännas konstigt. Visst, det var väldigt konstigt och framförallt läskigt att jag började ta reda på fakta om honom.
När jag började 7:an hade vi klassrummen nästan bredvid varandra. Då började jag stalka han på allvar ska jag tala om för er.
Jag visste vilka han umgicks med, vart han brukade gå, HUR han gick, vad han hade för jacka, jag gjorde allt för att se honom i skolan, till och med skolka från vissa lektioner om det behövdes osv. Stalker på högsta nivå var jag. Efter ett tag fick jag reda på att han var min brors kompis och min kompis bror som jag inte hade träffat sedan jag var 8-9.
Jag berättade för Oskar att jag var kär i hans kompis men då sa han att det inte var någon idé eftersom redan hade tjej vi det laget. Men de gjorde slut bara några veckor efter jag berättade det för Oskar.
Ibland fick jag muta Oskar att han skulle ta hem Johan för att de skulle hänga men så gick jag runt och försökte kolla så mycket som möjligt på den snygga killen som var så snäll och söt.
Men Oskar började bli trött på mig efter ett tag och sa åt mig att jag måste säga till Johan att jag var jätte kär i honom.
Efter ett tag började jag smsa med Johan, jag förstår att han tyckte jag var sjukt konstig som helt plötsligt börjar smsa med honom. Men men...
Efter några veckors smsande och chat på MSN började vi få mer och mer kontakt med varandra, dock tror jag att Johan bara såg mig som kompis men jag såg han som min livs kärlek. Men efter ett tag så tog jag mod till mig och berättade att jag var jätte kär i honom
När han gjorde slut med sin tjej var jag den första som fick veta det.
Vi bestämde oss för att bli tillsammans och jag var den lyckligaset tjejen i hela världen.
Det var pirrigt och jag hade massa fjärilar i magen så fort jag tänkte på honom. (Det får jag fortfarande väldigt ofta)
Det var väl en förkortad historia om hur jag träffade Johan Svärdström <3
Fy, idag har det verkligen varit högt tempo hela dagen. Vad jag än gjort har jag fått stressa som en galning.
Imorse 05:29 skrapade Sigge på dörren och ville ut för han var i mitt rum. Jag gick och och släppte ut honom, tro fan jag lägger mig igen? Alarmet skulle ringa 05:30... Jag somnar om och vaknar inte när larmet ringer utan jag vaknar igen runt kvart över 6 och måste stressa upp för att äta frukost. Sminka mig fick jag göra i bilen påväg upp till bussen.
När jag väl hade kommit till skolan fick jag snabbt byta om till kökskläder eftersom jag skulle vara i kallköket. Där fick vi stressa som galningar eftersom vi var tvungna att få klar förrätten och efterrätten. Jag jobbade med en som heter Oscar och han var så seg så jag fick göra nästan allt själv.
Efter skolan sprang jag in snabbt på Bik Bok för jag skulle köpa 2 fina tröjor som jag hade sätt där förra veckan. Ett snyggt armband fick följa med hem också. Sen fick jag köpt Johan's julklapp. Dock inte från Bik Bok. Jag vågar inte skriva vad det är för då kanske Johan ser det ifall han läser detta.
Väl hemma slängde jag i mig lite baconinlindad kyckling med ris och brunsås. Sedan sprang jag ut i stallet och fixade snabbt. Idag blev det ingen ridning för att jag var tvungen att jobba lite i matteboken eftersom jag ligger lite efter tyvärr.... Såklart vill jag ju blogga också ;D
Nu ska jag skriva om en sak som kommer upp imorgon troligtvis. Håll utkik :)
Att vara hopprädd hindrar mig från att komma långt inom ridsporten. När hinder är högre än 70 cm får jag ont i magen och blir yr. Men ändå utsätter jag mig för det. Om man ska hoppa lokalt med häst är den lägsta höjden 80-90 cm så det kommer uppstå stora problem med mig i vår när det är dags för mig att tävla lokalt.
Jag tror att min hopprädsla kom när jag hade Zelda eftersom hon hoppade så konstigt och jag hoppade 60 som högst så är jag inte van att hoppa högre än så. Men också pågrund av att jag ramlat av och slagit mig mycket när jag hoppat med olika hästar. Jag vet mycket väl att Solvind kan hoppa upp till 120 cm med rätt ryttare men jag är inte den ryttaren.
Det är ofta jag gråter pågrund av att det känns som om jag förstör för Solvind, hon älskar att hoppa och hon vill gärna hoppa höga höjder. Det märks när hon hoppar för hon är högt över många gånger.
Det som gör mig så frustrerad är att hur mycket jag än hoppar höga höjder så försvinner inte rädslan.
Många gånger drömmer jag om när jag hoppar med Solvind på ett hinder som ligger på 1m när hon vägrar och jag ramlar av samtidigt som jag får Solvind på mig. Det är alltid då jag vaknar och är rädd och ibland även gråter.
Ofta tvingar jag mig för att hoppa 80 och ibland 90cm för jag vet att Solvind tycker det är roligt och hon blir glad av det. Men så förstör jag för henne i vilket fall eftersom jag spänner mig och tvekar när jag rider mot hindret så jag står mellan 2 val. Antingen hoppa högre höjder och vara rädd eller hoppa 70-80 resten av mitt liv för att jag är rädd och då vet jag så väl att Solvind tycker det blir tråkigt i längden.
Ibland får jag för mig att sälja henne bara för att jag inte vill förstöra för henne. Men ändå vill jag inte förlora min ögonsten. Jag har alltid älskat hoppning men jag är rädd för det. Visst, jag kan skola om mig och Solvind till en annan gren men vilken? Dressyr tycker varken jag eller Solvind om. Western hade varit roligt men om jag ska testa på det på henne vill jag ju ha riktigt utrustning och det är svårt att få tag på och låna av någon.
I'm Not Afraid, Or Am I?
När vi nästan gick omkull på AW i somras. Hemsk upplevelse...
Idag var jag på miljöträning på min hemklubb Gråbo Ridklubb som jag skrivit förut.
Dagen började sådär, hon bråkade lite med lastningen när vi skulle åka vid 10 tiden. Men efter ett bestämt talk med henne gav hon sig och traskade på transporten. När hon väl var på sparkade hon lite som vanligt en stund med slutade efter bilen började rulla.
När vi kom fram till ridklubben lastade jag av henne och tog på henne allt hon skulle ha på fort som tusan eftersom det regnade och sedan hoppade jag upp och började rida fram i deras paddock i väntan på att få komma in i manegen. Solvind var väldigt lugn och var väldigt nyfiken på alla andra hästar som skulle vara med i min grupp.
När klockan ungefär var halv 11 blev vi insläppta in manegen för att rida fram och låta hästarna vänja sig vid sakerna som stod där inne. De andra 4 hästarna kollade ganska mycket på sakerna när vi red fram men Solvind bara traskade på som ingenting och ville mer än gärna leka lite med sakerna som stod längs väggen.
När det var dags för själva miljöträningen började vi med en pressening som hängde på ett hinder som prasslade och rörde sig. Den skulle vi gå förbi flera gånger om i båda varven.
Sedan använde de paraply som de fällde upp samtidigt som de flaxade med en gul stor tygflagga. Solvind brydde sig inte ens om att kolla på personerna som höll på att vifta med massa saker. Hon ville mest åt havrehinken som stod bredvid.
När den ridandepolisen hade sett hur hästarna reagerade på olika saker tog hon fram en lila yogaboll som hon rullade och studsade samtidigt som man skulle rida efter henne. Solvind ville mer än gärna spela fotboll och blev sur när den kom för långt ifrån. Haha, söt hon va!
Det sista vi gjorde var att rida över en stor grön pressening som prasslade jätte mycket. Det var 2 personer som höll i var sitt hörn samtidigt som vi red över. Det tyckte Solvind var jätte roligt och ville väldigt gärna smaka på den när hon fick chansen.
Men sen när vi skulle hem bröt helvetet ut... Först försökte hon slita sig från mig när jag bara höll henne i tyglarna, men stark som jag är (skämt åsido) lyckades jag hålla kvar fast jag brände upp hela min vänstra hand så det gör jätte ont.
Lastningen var hemsk, hon stegrade flera gånger om och vred sig ifrån mig som hon gjorde i början. Men efter ett bestämt nej några gånger så gick hon på.
Jag är väldigt nöjd över dagen även om lastningen kunde varit bättre.
En sak som jag har märkt på Solvind den senaste tiden är att hon har på tok för mycket energi.
Hon är stark som tusan och jätte het när man rider. Men även i hanteringen kan hon bli jätte stressad, hennes humör ändras på 2 sekunder. Ena stunden är hon lugn, nästan som om hon står och sover och nästa sekund blir hon super stressad för ingenting. Jag vet inte vad som flugit i henne på senaste tiden.
I början var det bara i ridningen och då trodde jag att det inte var något speciellt eftersom det är höst och då brukar hästarna få mer energi. Så mamma tyckte att jag skulle minska på kraftfodret men hon får bara 2,5 dl/dag och hon måste ju ha något. Eftersom det är så lite tycker man att det inte ska bli någon större skillnad.
Även om jag rider hårda pass 6 dagar i veckan utan att ha någon vilodag imellan så är hon jätte pigg och stressad. Jag börjar nästan bli lite orolig över henne, jag vill ju inte att det ska vara något allvarligt med henne.
Börjar nästan fundera på om det är något som spökar i Solvinds huvud eftersom det kommit på så kort tid.
Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad det kan vara. Jag önskar att hon kan berätta för mig vad det är för fel.
Innan jag ens hade kommit ner till paddocken kände jag att Solvind var orolig och uppstressad, jag vet inte vad det är med henne.
När jag hade värmt upp så började jag att hoppa ett räcke på ca 50 cm och det gick sjukt fort ska jag tala om för er. Hon var stark och hon ville verkligen inte lyssna på förhållningar.
Efter att jag hade galopperat några varv kände jag att hon började bli lite trött men hon hade ändå lagom mycket energi. Så jag tänkte att det skulle vara i lite mer kontrollerat tempo.
Oj vad fel jag hade.
På ena långsidan stod det en kombination som det skulle vara 3 språng imellan men Solvind tyckte det var mycket roligare att ha 1,5 språng istället. Varför inte liksom?
Inte nog med att hon tog för få steg så gick det på tok för fort. Så jag fick sitta och ta förhållningar gång på gång.
När jag höjde ett räcke till 70 gick det mycket bättre, då fattade hon att det inte gick att springa så fort. Visst, det gick fortfarande ganska mycket för fort men inte så att det var nästan var sken.
Hon hoppar mycket bättre när det är högre höjder men det gäller att jag ska våga hoppa högt också. Hatar att vara hopprädd, det känns som om jag bara förstör för Solvind.
Även fast hon var stark som satan och det gick i 200 km/h så är jag ändå ganska nöjd med dagens pass. Hon hoppar ju hur fel hon än kommer.
Jag har inte bloggat sedan i Torsdags eftersom jag varken orkat eller haft något speciellt att blogga om. Solvind fick stå igår eftersom det var sånt tråkigt väder så jag hoppade idag istället, mer om det senare.
Iallafall, mitt liv bara flyter på utan att det händer något märkvärdigt. Börjar nästan bli lite trött på mitt liv, samma rutiner varje dag. Hade inte varit dumt ifall det hände något spännande och roligt som lite omväxling men men...
Imon blir det polismiljöträning för mig och Solvind på Gråbo Ridklubb. Det ska bli jätte roligt att få vara med på. Håller tummarna att S kommer sköta sig och inte bli rädd för något stort.
Johan testade att ta kort idag när jag hoppade men bilderna blev inte bra eftersom det började bli mörkt ute, men några filmklipp fick vi till iallafall. Jag kanske lägger ut nån film någon dag som omväxling.
Torsdagar är nog den tråkigaste dagen i skolan, även om jag inte slutar så jätte sent så är den ändå seg.
Först på schemat står Livsmedelkunskap som börjar 08:20 och efter det brukar det vara Hygienkunskap som är huuur lång som helst. Men idag hade bara halva klassen den lektionen så jag hade håltimma i kanske 1,5 timma. Hela tiden satt vi i elevtorget. Det blev väldigt tråkigt efter ett tag.
Sen är det engelska och resurspass och där hände väl inte så mycket idag.
Efter skolan mötte jag upp min saknade Sanna och Charlotte. Har inte träffat dom på jätte länge.
Vi gick runt i olika affärer och hade skoj. Men fy vad trött jag är nu!
Jag köpte ett par jeans från JC och en fin tröja från Vero Moda. Verkligen skit snygga jeans, jag älskar dom!
Sen var det ju som sagt stallet och nu sitter jag vid datorn och uppdaterar er om mitt händelselösa liv. Jag kan ju direkt säga att mitt liv är tråkigare än vad det någonsin varit. Det hade varit trevligt att det hade hänt något spännande och kul för en gång skull.
Usch, detta blev ett rörigt och tråkigt inlägg. Men det är så det får vara ibland.
God natt! <3
Eftersom det är mobilbilder och tagen från en konstig vinkel så ser de jätte skumma ut, men mycket snyggare i verkligheten ska ni veta.
Idag blev det väldigt sent i stallet, jag kom ut vid 8 eftersom jag hade träffat några gamla kompisar i stan efter skolan, men det funkar ju det också.
Iallafall så kände jag inte för att longera henne i lina så jag löslongerade istället, det gick jätte bra när hon skulle springa för hon va ju alltid på en volt runt mig. Solvind börjar bli mycket bättre på att lyssna på mig när jag använder rösten.
Det vi behöver träna på är inkallningen, jag vill att hon ska vända in direkt när jag sätter mig på huk. Just nu springer hon kanske ett varv extra innan hon börjar svänga in. Ibland kommer hon och i vissa lägen så stannar hon några meter bort och bara kollar på mig som om jag var knäpp.
Jag är verkligen missnöjd över dagens ridpass ska ni veta.
Hon var stark och pigg som tusan, vad man än gjorde så gick det verkligen inte att samla ihop henne eller få henne att bli mjuk varken i vänster eller i höger. Jag sitter verkligen fast i ridningen, jag vet inte vad jag ska göra.
Iallafall hela ridpasset gick åt att försöka få henne att slappna av och bli mjuk men allt jag gjorde var till ingen nytta. Egentligen hade jag tänkt fortsätta med det jag gjorde i söndags men eftersom hon var som hon var idag fick jag byta upplägg. På fredag hoppas jag verkligen att det går bättre, jag hade egentligen velat fråga Johan om han kan fota eller filma men det är nog ingen idé eftersom det lär vara kolsvart då när jag ska rida. Skolan slutar 3 så jag är inte hemma förrän 4-5 och är väl i stallet vid 6.
Det ska jag berätta för er, mina vänner betyder allt för mig, nästan mer än mat.
När jag hör ordet vänner tänker jag på glädje, tillit, kramar, filmkvällar.
Alla vänner jag har, oavsett om det är bästa vänner eller bara bekanta så betyder dom mycket för mig.
Jag älskar dom kan man väl säga. De finns där för mig när jag är ledsen och glad.
De gör mig alltid på bra humör, de gör mig flummig och jag släpper loss. Det är pga att jag känner mig bekväm med dom. Jag kan visa mitt riktiga jag.
När jag började gymnasiet var jag jätte rädd för att jag inte skulle få några vänner för att jag är så flummig och har sån konstig humor. Men efter ett tag så lärde jag känna klassen och nästa alla är precis som jag. Jag fann direkt 4 tjejer som är lika flummiga som jag. Madde, Evelina, Mathilda och Moa.
De är en stor anledning till varför jag går till skolan. Direkt när man träffar dom på morgonen blir jag glad och jag känner mig hemma.
Självklart älskar jag mina andra bästa vänner Sanna,Charlotte och Emelie som gick i min klass från dagis till 9:an. De kommer alltid vara en stor del av mitt liv. Amanda är en vän som jag fann genom att hon blev tillsammans med Johans kusin. Hon är en jätte trevlig tjej, vi gör allt tråkigt till något roligt. Som t.ex när killarna meckar med bilarna så går vi på en promenad och snackar lite tjejsnack. Helt awesome!
Tänk om man kunde umgås med alla sina vänner samtidigt och bara ställa sig i en stor ring och släppa loss. Då hade jag kännt mig hemma på riktigt.
I detta inlägg har jag inte nämnt alla mina vänner men väldigt många. Jag tror och jag hoppas att ni som inte står med i detta inlägget av mina vänner så vet ni att just NI betyder guld för mig <3
Om mina vänner läser detta vill jag bara säga: Tack för att ni gör mig lycklig och få mig att må bra!
Ni kanske förstår lite grann vad detta inlägget kommer att handla om.
Jag känner nämligen att jag börjar tappa intresset för ridningen, det känns som om jag måste tvinga mig ut i stallet. Jag vet inte varför jag helt plötsligt har börjat tycka det är så jobbigt. Det kan inte vara pågrund av hösten för jag kan ju fortfarande rida i paddocken utan problem.
Men en stor del är för att jag som sagt sitter fast i en ond cirkel, sadeln är sne för det behövs stoppas om och jag hittar ingen billig och bra tränare som kan hålla en träning för mig. Eftersom jag har dåligt med pengar så kan jag lägga högst 150-200 kr på en träning och det är väldigt få personer som tar så lite.
Visst, mina föräldrar betalar mycket men dom tycker att jag ska börja ta ansvar eftersom jag är 16 år.
Självklart ska jag ta ansvar, men det är svårt att betala varje träning eftersom jag inte har någon inkomst. Jag får 500 kr i månadspeng men that's it.
Eftersom jag inte har några vinterdäck till kärran så kommer jag inte kunna åka iväg på träningar i vinter så då kommer träningen stå still eftersom det inte kommer funka att rida i paddocken.
Om jag ska rida på åkern så kan jag lika gärna skjuta mig för det är lika med självmord att rida där med Solvind. Hon drar iväg och leker racerbil.
Så jag känner att jag inte har någon riktig lust med stallet eftersom det bara står still.
Jag vill verkligen inte sluta för egentligen vill jag hålla på med ridsport i hela mitt liv och jag vill inte skiljas från min älskade Solvind. Jag måste verkligen hitta ett sätt att få tillbaka min motivation!
Idag låg fokusen på att jag skulle få in fina övergångar mellan halt och galopp.
När hon skulle fatta galopp gick det mycket bättre än när hon skulle stanna, Solvind ville mer än gärna springa hela tiden. Stark var hon också, jag fattar inte hur hon kan vara så pigg hela tiden.
Det var väl det som hela ridpasset gick ut på idag. Tyvärr så är vi fast i ett svart hål som jag skrev för ett tag sedan. Det är flera saker jag har problem med och jag vet inte hur jag ska göra så jag måste hitta någon bra tränare som kan komma ut till en och hålla en träning. Annars kommer vi sitta fast i en ond cirkel resten av mitt liv typ.
Solvind köpte jag October 2010, Hon är en envis dam i sina bästa år, det är inte alla lägen som hon är lydig och snäll.
Men till den största delen är hon jätte go att ha och göra med. Hon älskar att hoppa men avskyr dressyr, det går för långsamt tycker Solvind.
Inom hoppningen är hon en super duktig och trevlig häst att rida, hon har en fin galopp och hon hoppar allt man styr på. Hur fel och snett man än kommer så hoppar hon och försöker vara till lags så gott hon kan. Visst, hoppen kanske inte blir speciellt fina men över kommer hon alltid. Oftast utan att riva.
Även om Solvind är en jätte härlig häst att rida i många lägen är hon verkligen ingen nybörjar häst, jag skulle vilja säga att hon är en enmans häst. Vissa dagar när man rider henne gäller det att vara på sin vakt, helt plötsligt kanske hon tycker det är tråkigt och då blir det en rad med bocksprång och sen så leker hon rodeohäst och ibland galopphäst.
Beröm får man inte övergöda henne med för då blir hon kaxig och tror att hon är bäst och vackrast i hela universum. Men lagom med beröm är alltid bra.
Solvind's favoriter:
Favoritgodis: Banan
Favoritsyssla: Äta
Favoritkompis: Power King
Favoritställe att rulla sig: Gärna där det är blött och smutsigt
Jag är en tjej som är född 24 April 1996 i Göteborg.
Jag älskar att hålla på med hästar och det är just det jag gör på min fritid till stor del.
När jag inte är i stallet så är jag med mina underbara vänner som ligger mig varmt om hjärtat.
Göteborg har jag alltid bott i och skulle vilja bo kvar här i hela mitt liv, gärna på gården där jag bor och växt upp.
Hösten 2012 började jag på Ester Mosesson's gymnasium där jag utbildar mig till Bagare och Konditor.
Den linjen är helt rätt för mig eftersom jag älskar att baka och såklart äta det jag bakar.
Vem gör inte det?
Musik är en stor det i mitt liv, jag varken spelar eller sjunger något nämnvärt men jag lyssnar mer än gärna. Min musiksmak är väldigt blandad, jag lyssnar på både gammal 50-80 tals musik. Men varmast om hjärtat ligger 60-tals bandet The Beatles.
Kort fakta om mig:
Favoritmat: Grillad Kyckling med ris och brunsås
Favoritfärger: Blå,röd och svart
Favoritdjur: Häst och katt
Favoritband: The Beatles
Favoritårstid: Sommar
Personlighet: Snäll,envis, kort stubin, hjälpsam
Något på mig själv jag vill ändra på: Magen och lår
Imorgon Lördagen den 10 November kommer uppadateringen vara lika med noll.
Det är nämligen så att det är då jag och Johan firar att vi varit tillsammans i 3 år och varit förlovade i 1.5 år.
Så alltså kommer jag vilja spendera hela min dag med honom. Det ända vi kommer göra imon är väl antagligen ligga framför tvn och gotta oss med godis och annat gott.
Imorgon kommer det bli en snabbis i stallet, jag ska bara fixa allt jätte snabbt men jag hoppar över ridningen.
Jag ska försöka skriva några tidinställda innan jag går och lägger mig så att inte bloggen står helt stilla. Antagligen kommer jag väl kanske slänga ut några snabba bilder på vad vi gör under dagen.
Som t.ex: Vad jag ska göra till han som frukost och vad jag ska ge han i present m.m.
Egentligen hade vi kommit överrens att vi inte skulle köpa något till varandra men jag kunde inte låta bli.
Som jag sa kom jag in från stallet vi typ 11 så jag orkade inte starta datorn och börja blogga, så jag skriver om gårdagens ridpass idag istället.
Jag har inte ridit sedan i söndags då tävlingen var eftersom jag misstog att det var något fel på sadeln eftersom hon var konstigt och studsade, så jag lät henne vila.
Men jag hittade en sadelpadd i stallet som jag lade under sadeln eftersom jag misstänkte att hon ömmade i ryggen. Det funkade jätte bra men jag märker att den inte är 100 % bra.
Efter miljöträningen på Gråbo Ridklubb 18/11 så ska vi lämna in sadeln eftersom jag är osäker på om vi hinner får tillbaka den inom 1 vecka. Så padden funkar ett tag iallafall.
Jag övade mycket på att hon skulle öka och sen korta galoppen på kortsidorna, det gick bra men hon blev jätte taggad efter ett tag så jag avbröt och försökte få henne mjuk i vänstersidan.
Vi har lite problem med det, men det är bara att öva.
Jag känner att jag verkligen måste börja träna inför någon snart för vi är fast i en ond cirkel.
Jag har ju bara varit där när jag varit där på läger. I somras så var det ju en Pay & Jump sista dagen men de tog ju även in såna som inte var med på lägret.
Jag kan ju inte säga vad jag tycker om hur det var när man kom dit på tävlingsdagen och skulle anmäla sig och sånt.
Men de visade tydligt hur många som fick vara inne på framridningen, sedan när man skulle upp till en annan paddock och hoppa fram så sa dom till en att man kunde komma dit, de stod även en person där och höll koll på allt. Vilket jag tycker det ska finnas på VARJE tävling.
Sedan när man skulle in på banan så fanns det personal där inne som kunde lägga upp hinder och mocka ifall det skulle behövas.
Som sagt, jag har bara varit där på en Pay & Jump sista dagen på ett läger. Men det var ändå bra där tycket både jag och Solvind.
Hittade ingen bild på bara loggan så ni får en bild från lägret i somras där loggan är med ;D
I söndags var ju jag på Nääs Ryttarförening på Clear Round.
Jag var verkligen jätte missnöjd med det stället, jag förväntade mig så mycket mer eftersom det är ett sånt stort ställe.
När vi kom dit fick man gissa sig till vart vi skulle parkera, vi fick fråga en tjej som skulle tävla vart vi skulle ställa oss. När jag skulle betala startavgift och sådant så fick man leta efter nån.
Men även när jag skulle rida och hoppa fram var det inte tydligt när och var man kunde rida.
Jag red in på framhoppningen iallafall, ett tag var det 7 ekipage som var där inne samtidigt och alla skulle hoppa olika höjder.
Så både jag och mamma vart missnöjda, tror inte jag kommer åka dit och tävla igen.
Visst, det kanske är bättre när det är större tävlingar men när det är Clear Rounder verkar det inte som om dom har någon koll alls.
Jag är bara hemma och vänder lite snabbt, eftersom jag misstänker att sadeln ligger fel så blir det inte någon ridning på några dagar innan vi skickat in sadeln för omstoppning.
Solvind är säkert lite trött efter tävlingen igår så hon får vila idag.
Jag ska bara fixa stallet fort och äta middag sen åker jag hem till Johan och sover där inatt.
Jag kom på att jag kunde skriva om vad jag tycker om olika ställen där jag tävlat på, förutom det stället jag tävlade på förra månade för jag vet inte vad det stället hette.
Gråbo Ridklubb är min hemmaklubb, det var där jag lärde mig rida och allt.
Personalen är bra och det är ett lugnt ställe, fina hinder och fint underlag i både manegen och paddocken.
När man kommer till deras tävlingar så står det alltid en och visar vart och hur man ska ställa sig på parkeringen. Sedan när man ska visa vaccinationsintyget hos sekritariatet är det tydligt vart man ska gå.
Sedan när det är dags att hoppa fram så är det alltid personal som säger vilka som får vara där inne och hur många som får vara där. Vilket är bra eftersom det måste vara ordning och redan.
När det är dags att komma in på banan så meddelar dom att det är ens tur att rida när det är ett ekipage innan så att man kan göra sig beredd.
Inne på banan så välkommnar domaren med ett brett leende och säger "Välkommen"
Det är därför jag tycker om Gråbo Ridklubb så mycket, det är välplanerat och ALLTID trevligt folk.
Jag känner mig så hemma där, men det är väl också för att jag i princip växt upp där.
Som jag skrev förut så strök jag mig från 80 klassen för jag misstänkte att Solvind hade ont eller något liknande eftersom hon inte riktigt var sig själv.
När vi kom fram till tävlingen så lastade jag av direkt för det var cirka 30 minuter kvar till min start och jag ville hinna rida fram ordentligt innan.
På framhoppningen fick mamma leda runt henne en stund när jag satt på för Solvind var jätte konstig, sparkade och hade sig. Men efter en stund gick det bättre så då började jag värma upp henne och hoppade några skutt innan.
Väl inne på banan gick det alldelses för fort, det var inte roligt för 5 öre, hon drog och hade sig men det var bara att försöka hålla sig fast och hoppas på det bästa för hon lyssnade inte ett skvatt när jag försökte hålla in henne. När jag skulle svänga gick det bra, det kändes nästan som om hon kunde banan själv. När det äntligen var över fick jag stopp på henne.
Men jag är ändå nöjd med mig själv eftersom det kändes som om jag red bra och Solvind kunde ju varit mycket värre.
Lastningen hem gick väl sådär, det blev en stegring men då blev jag arg på henne så hon gick ner på alla fyra hovarna igen. Hemresan gick jätte bra, hon sparkade nästan ingenting.
Film från 70 klassen har jag på kameran så den kanske jag lägger ut på bloggen om några dagar ifall jag har lust.
Eftersom jag inte har några nya ridbilder får ni en från förra våren...
Jag strök mig ifrån 80 cm för jag misstänkte att Solvind hade ont någonstans. Så det var lika bra att strunta i det.
70 rundan blev felfri iallafall, men satan va fort de gick!
Jag skriver mer sen när jag kommer hem :)
Nu är vi Påväg till tävlingen.
Lastningen gick bra. Det ända dåliga var att hon var uppstressad i stallet men vi får hoppas på att de ger sig när vi kommer till tävlingen.
Idag kom jag ut i stallet lite senare eftersom jag hade varit på ett fik med mamma,pappa och Johan. När jag kom ut var det ganska regnigt och mörkt ute så jag bestämde mig för att byta ut dressyrpasset mot en halvtimmes longering istället. Jag tror jag valde rätt faktiskt, satan var fin hon var. Hon traskade på i lugn takt men man märkte va jobbit hon tyckte det var att trava runt i tung sand.
Förhoppningsvis hjälper det lite tills imon.
Nu är allt färdigpackat inför imon iallafall vilket är jäkligt gött.
Första start är kl. 13 imon så Solvind ska få vara ute från 8-11/halv 12 för att hon inte ska bli så rastlös. Det blir en ganska lång väntan imon. Jag har startnummer 15 & 20 så det kommer ta ett tag innan jag får starta och allt. Men Solvind sköter sig alltid så bra på tävlingsplatsen så de kommen nog funka jätte bra.
Ska försöka blogga några snabba mobilinlägg imon på tävlingsplatsen.
Filmkameran hänger kanske med ifall Johan är näll och filmar rundorna.
Herregud, Solvinds energi tar ju aldrig slut. Idag red jag ett intensivt ridpass, jag var helt slut efter de första 20 minuterna. Men Solvind bara sprang på som ingenting.
Johan hade släpat fram 3 upphöjda bommar som jag skulle trava över så att hon skulle få jobba lite extra. Jag trodde att de skulle ta på krafterna, men icke sa nicke. Efter 45 minuter var hon fortfarnde full av energi medans jag knappt kunde hålla mig kvar på hästryggen.
Iallfall, dagens ridpass gick ut på att hon skulle lyfta mycket på benen och verkligen jobba.
Som vanligt tränade vi även på galoppbyten som jag gör nästan varje ridpass. De gick väl sådär idag eftersom hon gärna ville hoppa rätt upp i luften och bocka vid varje byte. Några klockrena byten fick vi in iallafall.
Imon blir det antingen dressyr eller löslongering. Nåt jobbigt för att få bort den sista energin inför tävlingen. Antagligen kommer hela dagen gå ut på att packa in alla saker i transporten.
Denna helgen kommer uppdateringen verkligen suga eftersom hela helgen är fullspäckad med saker som ska göras.
Idag red vi ett ganska oseriöst ridpass i paddocken. Vi testade att förflytta en kona i olika gångarter, det var verkligen svårt för Solvind var jätte stark och pigg så hon ville mest leka galopphäst.
Jag övade öven på galoppbyten, de börjar sitta nu. Inte till 100% ännu men det kommer väl förhoppningsvis.
Jag förstår att hon har mycket överskotts energi men jag har ridit 2 hårda pass 2 dagar i rad nu.
Det borde lägga sig snart tycker man. Hoppas verkligen de blir bättre snart för jag har ingen lust att rida en tickande bomb på Söndag, då lär vi ju krascha in i något eller så drar hon iväg så hoppar vi banan i 110 km/h.
Imon blir det arbete med bommar så vi får hoppas på att det blir bättre efter imon annars känns det ganska kört faktiskt...
Jag är en tjej som är född 1996. Är född och bor i Göteborg, jobbar som bagare på Furulundsbagarn.
På fritiden spenderar jag min mesta tid i stallet, men även umgås med kompisar och min pojkvän Johan.
På bloggen kan ni läsa om vad som händer i min vardag och mina tankar och åsikter om olika saker.
Häng med!